Stockholm Indoor Cup (2023-02-05)

Så har jag då provat på inomhusorientering. Enligt min uppfattning är inte det här en orienteringsform som kanske inte riktar sig till den rutinerade orienterare som startar med en förutsättning att det här blir nog ingen match. Förutom att aktiviteten sker inomhus, trångt, kollisionsrisk i många hörn, hukande gång i låga, mögeldoftande källarutrymmen så krävas helt andra kompetenser än de man är van vid som "vanlig orienterare". Utgångspunkt är baklängestänk från kontrollen och närmaste upp- eller nergång. Hela aktiviteten baseras på våningsbyten, och det gäller att hitta de gemensamma nämnarna på varje plan. Nästa kontroll kan vara i rummet intill där du är, men för att komma dit måste ett antal våningsbyten göras inkluderande långa transporter på varje plan. Svårt att mäta optimal banlängd m a o.
Trots att jag valt motionsklass medelsvår och orienterat i 60 år hade jag ingen nytta av mina erfarenheter. Vid varje kontroll satte jag mig i lugn och ro och letade bakifrån kontrollen till våningsbytena. Det tog mig 20 minuter att sitta och fundera på hur skulle ta mig till K3. Därefter greppade jag flertalet sträckor ganska bra. Visserligen är jag långt efter täten. Men det är nog rutinerade indoor-deltagare eller så besitter de onaturligt bra flerdimensionskapacitet. För de här tiderna är helt omöjliga för mig. Det kanske är förmätet att misstänka att någon genar på fel ställe - säker gäller fair play overall.
Hur som helst så förstår jag att det här är en kul äventyraktivitet kalla vinterhelger och där hela familjen kan vara med. Tävlingsformen kräver en speciell kompetens, gäller att lösa problem i flera dimensioner - fem kanske :-) Går nog att träna upp den förmågan, men jag föredrar nog skogen och vanlig karta. Testar kanske gubbklassen nästa år.