Vinterserien (09.03.2025)

Traditionellt avslutas vinterserien av IFK Enskede med Enskede IP som TC. Klassisk bana med både mycket väglöpning och del i närskogsområde. Inte särskilt svårt, men trevlig runda som frestade på kroppen.
Men den här gången sprang jag på en kraftig trädgren som satt i huvudhöjd mellan K8 och 9. Som en klubbad oxe föll jag i gatan. Klantigt av mig - sprang och läste kartan och hade inte en tanke på att det skulle finnas en trädgren ca 1,60 ö.h. på en trottoar :-) Reste mig något omtöcknad och kände under kepsen att det var blött och blodigt. Men inte värre än att jag kunde lunka/gå och fullfölja banan. Var ju ändå samma väg tillbaka. Inga bommar alltså.
I mål konstaterade vi att det nog var läge att uppsöka någon akutmottagning för att sy eller klistra ihop såret. Cyklade till Rosenlunds närakut. Hälsades välkommen av en trevlig dörrvakt som informerade mig om att jag fick vänta en och halv timme för att först skriva in mig, sen ytterligare drygt 2 timmar innan någon hade tid att undersöka mig. Nej, den tiden hade jag inte. Damerna VM-5-mil skulle snart börja, sen fanns en hel del annat hemma att göra. Cykeln hem med följeslagaren Lotta Valentin i hasorna, Lotta var orolig för mitt tillstånd och ville ha koll på mig - tack!
Hemma lappade hustrun ihop mig efter bästa förmåga - tack för det också!
Lite vimmelkantig känner jag mig, men med några dagars lugnare tempo är jag på banan igen.

PS - jag tycker svensk sjukvård är bra - inget gnäll alltså. Men begreppet "akut" i ordet "Närakut" känns inte riktig relevant. Funderar så här efteråt - skulle nog tagit av mig den kepsen som höll ihop huvudet :-) och låtit blodet flöda fritt när jag steg in i akutentrén. Då hade det kanske blivit bättre fart :-)