Waxholms lång (2017-08-27)

Den här gången fuckade jag inte upp i slutet utan i början istället *suck*. Jag borde ha tagit vägvalet där jag sprang längs med höjden istället för att förvirra mig på stigarna till 2:an. Det var verkligen inget som stämde, ändå stämde det med där jag trodde att jag var. Och jag fattar verkligen inte hur jag inte visste vilket hygge jag var vid. Jag sprang ju dit jag skulle, bara det att jag inte visste det. Så jag blev ganska irriterad när jag redde ut allt och hittade kontrollen. Det var sjukt svårt att släppa bommen och jag hade typ gett upp allt. Men jag orienterade på bra efter det och även fast det just då kändes hopplöst så är jag ändå nöjd med allt förutom det mentala resten av banan. Jag tog säkrare vägval och var duktig med kompassen, även längre sträckor (som 5:an till 6:an). Synd bara att jag inte lyckas hålla ihop ett helt lopp.